Ibland är allt man behöver tid, tid att andas och att tänka. Ensamhet. Det har jag haft idag, på spa med mamma. Jag bara låg där i poolen med kokhett vatten omringad utav ånga och kikade ut över Varberg och havet, min skola och allt annat som man annars tar förgivet. Jag tror ofta det kan räcka med några timmar, ågra timmar att spendera på sig själv och rensa hjärnan.

Jag har kommit fram till att det är så mycket jag skulle vilja ändra på i mitt förflutna. En gång i tiden var man så otroligt naiv och barnslig, och ingenting spelade någon roll i det stora hela. Hur som helst så var det så för mig, jag lekte runt och tänkte inte ett dugg. Vilket jag ångrar nu, det är så mycket fint som jag gått miste om på grund av att jag inte då insåg att det fina faktiskt kunde tillhöra mig. Och nu saknar jag det en del, får hoppas att andra chanser fungerar.

puss!