Det borde vara förbjudet att drömma. Fast det menade jag inte. Däremot måste jag erkänna att jag blev besviken i morse när jag vaknade och insåg att jag var i mitt rum, i Varberg, och när jag hörde regnet smattra utanför fönstret.

Jag drömde att det var sommar, i Alanya och jag var mitt uppe i allt. Det var stekande värme men ingen klagade och jag hade på mig min turkiye t-shirt. Det var folk överallt, massor utav turister och konstigt nog pratade jag flytande turkiska med varenda turk jag träffade, i min dröm kände jag hela Alanya. Jag käkade rulle och drack ayran med M och sedan gick vi till Havanna och träffade hela mitt anmationteam där, sjuk dröm då M inte ens kommer att finnas där till sommaren, vilket är tråkigt. Min bästa turk ska in i armén i 15 månader... stackars turkar. Hur som helst så var det så himla äkta, hela drömmen.. jag trodde att jag var där när jag vaknade. Bättre blev det inte utav att läsa ellens blogg där hon mot alla odds brainstormat saker man bara älskar med Alanya, inte helt okej men fan vad jag längtar! 

chaaarmigt jaaaa.

PUSS