Merhaba!
Jag saknar Turkiet när hösten och mörkret invaderar Sverige.
Saknar värmen, folket,
alla små affärer överallt,
bussarna som är överfyllda med turkar,
hundarna på gatorna och
sanden mellan tårna.
Jag saknar samma mat varje dag
med en efes i handen,
saknar turcell på mobilen, 
att prata turkiska och
att slippa vardagen för ett tag.

Jag saknar till och med att sakna familjen,
att sakna sina vänner 
men att ändå njuta av att vara på avstånd ifrån dom.
Jag glömmer inte när jag stog på balkongen,
såg ut över hela alanya och berget och bara kände hur jag trivdes.
Får man göra så?

det går inte att beskriva, om åtta månader åker jag hem <3

kärlek / isabella