Hej torsdag! (Şeytan betyder satan!)

Måste gnälla, man får gnälla.... särskillt jag som nästa aldrig gnäller utan är den mest possitiva person på denna jord, typ. Problemet med den här dagen är att jag faktiskt blivit mer och mer irriterad ju längre dagen gått, och jag hatar rent ut sagt att vara sur och grinig. Jag förstår inte varför folk skall gå in för att göra saker som de vet irriterad, och dessutom tycka det är ett Nöje. Vill man sprida någon slags dålig stämning, eller vad får man egentligen ut av det själv?

Allt för få tänker innan de handlar, och då menar jag inte att man alltid skall göra rätt.. men någon gång kanske man kan tänka på hur personen i fråga faktiskt tar saker och ting. Det är inte roligt att bli på det här humöret, tycker i alla fall inte jag och det tror jag inte att någon gör, så varför inte bara tänka efter en gång. Hade man själv velat att folk bara flummade runt? Ingen ordning på någonting... jag är trött på det nu.

Förövrigt så lyssnar jag just nu på Serdar ortaç - Şeytan, vilken är min absoluta favorit låt på turkiska! Den gör mig glad och jag känner faktiskt att mitt humör håller på att ordna upp sig nu när jag fått landa en stund hemma och bara andas. Det är just därför jag blir så otroligt irriterad i skolan tror jag, man får aldrig plats att Andas. Folk är som iglar, ge fan i det!

Nu åker jag dessutom till kusin&kusin i Kungsbacka, uppdatering sker nog hos broschan på fredag :)

Här har vi honom, serdar ortaç!

kärlek / isabella