Vad är vänskap? Och vad kan man kräva av en vän? Kan man kräva något alls? Ibland kan man känna sig som en tjatig pojkvän, eller flickvän, som bara är en plåga. Vart går gränsen? Man ger och ger, ställer upp och finns där, och i nästa sekund är man inte mycket värd längre. Har man då förlorat en vän? Eller var man aldrig vänner? Inbillar man sig bara eller överreagerar man kanske? Jag är hur som helst trött på att komma i sista hand bara för att jag är mogen nog att förstå saker och ting. Jag är som sagt inte dum, och jag förstår när någon behandlar mig illa. Tack för mig.



Jag har kärlek att ge, till de som betyder något för mig. När man inser att någon man bryr sig om och ger råd, kärlek och vägledning vänder en ryggen blir man både ledsen och samtidigt besviken och en smula arg. Varför har jag ställt upp för någon som ändå bara prioriterar mig i sista hand - det är frågan

Hur som helst så är det jag och min minsta kusin på bilden, söt är han!

kärlek till mina vänner / isabella