Just nu är det lugnt. Överallt runt omkring mig är det lugnt, knappt några bilar utanför och inte heller någon dunkande musik från rummet bredvid. Ingen lillebror som gapar eller någon hund som skäller, ingen granne som ringer på ytterdörren och inte heller något plugg framme på skrivbordet. Det är lugnt helt enkelt. Imorgon börjar min helvetes-vecka, jag har på något konsitgt vänster intalat mig själv att denna dagen skall vara lugn - och visst är det så, inställning är hela hemligheten med att vara lycklig.

Eftersom att dagen i skolan mest bestod av ångest över att mitt europa arbete knappt är påbörjat och att mitt P100-möte bara skjuts fram, så kände jag mest för att lägga mig ner och dö på golvet i skolan idag, och till och med kaffet smakade pyton. När jag kom hem satte jag på en av mina favoritlåtar och höjde volymen till max, jag kan erkänna att det var michael jackson, tog på mig mina shorts och min stora t-shirt, la mig i sängen och blundade. Jag blundade och andades, med musiken i öronen och inte en endaste tanke i mitt huvud. Tre minuter senare hade jag samla energi, jag gick ur sängen, stekte omelett och satte mig tillsammans med min lillasyster och kollade på ett gammalt avsnitt one tree hill och sedan ett grey's anatomy avsnitt, lika gammalt det. 

Och så har det fortsatt, jag har bara varit. Även om jag förvisso vet att jag borde sätta mig och skriva på mitt arbete, så vet jag också att jag kommer att jobba tusen gånger bättre när jag samlat energi och känner mig redo. När jag känner för det. Om det är imorgon, thank you lord - om det är på onsdag, varför inte? Allt handlar i grund och botten om inställning. Jag vet att jag kommer att klara det här, och som vi alla vet - det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke.