12.September Måndag
Long time, no seen.. but here we go!
Idag är det måndag! Måndagar brukar för de flesta vara en jobbig dag. Särskillt om det regnar. Men när jag vaknade imorse tänkte jag att man med sin inställning själv kan påverka hur dagen ska bli. Har man inställningen att "shit vad jobbigt att gå upp NU", så kan nog dagen bli hur dålig som helst.
Idag ska bli en bra dag, tänkte jag.
När jag drack mitt morgonkaffe med Louise. När jag hängde upp tvätten. När jag sminkade mig. När jag sa hejdå till Daniel. När vi lämnade hemmet och satte oss i bilen till jobbet i ösregnet....
Hela tiden hade jag min förutbestämda inställning i bakhuvudet.
Today is gonna be a good day.
Hela dagen har jag gått med inställningen. Och hela dagen har jag känt mig glad. Jag har inte ägnat en minsta tanke åt alla småbekymmer, som egentligen inte ens är värda att ägna en tanke åt. Allting löser sig. Det gör det alltid, på något vis.
Och ja, tack vare min inställning till hur jag ville att dagen skulle bli – så blev också min dag. En bra dag. Med rätt inställning kan du göra din dag till den allra bästa!
Dessutom blev jag glad när mormor och morfar ringde mig idag och berättade hur bra dom haft det i Paris. Jag är glad att jag har en så underbar mormor och en lika söt och bra morfar!
kärlek / isabella
Äntligen, vad kul att du skrev något på bloggen. På tal om ösregn så har vi full storm här idag, tisdag. Men mig gör det ingenting för jag har köpt jättegoda äpplen och skall koka mos. Det är kul! Så är det ju alltid någon man kan göra glad med en burk hemkokt!! Nästa lördag 24/9 skall Alexandra ha sitt kalas. Vi har redan fått inbjudan så det blir ju också kul. Nu är det dags att skicka in om man vill bli Luciakandidat. Jag tyckte hon skulle göra det,men vi får väl se. Igår träffade morfar Elin nere på apoteket. Hon är ju alltid trevlig. Hon hade fått någon sorts infektion i handen som hon skulle äta cortison för. Jag kom att tänka på hennes ormar men vad vet jag??
Kramar och hälsa både Daniel och Louise
Kan inte låta bli att tänka på vad det var för småbekymmer du hade. Hoppas verkligen att det var ett litet. Nu var det nog inget mer jag glömde.
